iblandpappaiblandmamma

Igår fyllde vår lilla Axel 1 vecka och nu är det verkligen på tiden att jag skriver några ord om hur det är att vara mamma. Jag passar på när han ligger och sover i vagnen i skuggan=) Att man skulle älska sitt barn över allt i hela världen var man beredd på....men ändå, det finns inga ord som kan beskriva för vad jag känner för vår lilla son. Jag kan ligga och titta på honom precis hur länge som helst, studera alla hans drag och miner.

Förlssningen gick väldigt snabbt, men tyvärr inte smärtfritt=) Men jag hade aldrig klarat det utan Lalles stöd. Han var helt underbar hela tiden, höll koll på mina värkar och framför allt talade om när de började dala igen. Vi kämpade tillsammans ända tills han kom ut och fick komma upp på mitt bröst.

För varje dag som går händer det något nytt med Axel. Ibland kan man längta tills han blir lite äldre och hänger med lite mer, men samtidigt betyder det att jag aldrig får tillbaka den här tiden och då får en nybliven mamma lite ångest över att tiden kommer att gå så fort. Så nu ska jag sluta och spendera min tid med min nya lilla familj (far och son) som jag är mäkta stolt över!!